Om mig och Filip.

Saturday
 
 
När jag frågade er om önskemål till kommande blogginlägg var det många som ville läsa mer om Filip, om hur vi träffades och allt sånt. När jag sa det till honom svarade han: "men du har ju skrivit en massa om det redan!" - och hoppsan, det har jag ju. Så här kommer lite smått och gott som jag skrivit om oss tidigare. Det har blivit ett par inlägg under dessa 2 år och 4 månader nämligen, men det orkar en ju inte söka runt efter i arkivet tänker jag.
 
 
 
Den 25 juni 2013 skrev jag såhär:
 
"I januari fyllde jag dagbokssidor i panik. Jag fann mig själv bli förälskad i någon, och det var absolut inte tillåtet. Det var vad som verkligen inte skulle hända och var totalt emot mina planer. Jag hade, precis som Håkan sjunger i sin låt Aprilhimlen, bestämt mig för att "aldrig bli kär, sånt där är slöseri med tid". Jag skulle vara själv och leva mitt eget liv, det som snart skulle börja.
   Men så hände det. Plötsligt fanns där någon som alla låtar handlade om, någon som med sina meddelanden gav mig andnöd under sömnlösa nätter och någon som såg på mig med finare ögon än jag någonsin sett tidigare. Någon som jag mådde så oerhört bra med, hade femtioniotusen saker gemensamt med, som förstod mig och tyckte om mig för den jag var. Någon som fick mig att skriva: 
 
   "allt jag behöver är tjugo minuter om dagen med hans ögon riktade mot mina och vi pratar om något obetydligt som betyder allt".
 
Ändå förnekade jag det - jag skulle ju inte bli kär, det hade jag bestämt mig för. Dessutom fick det ju inte ske i någon som förbjudet nog gick i ettan då jag gick i trean, och samtidigt var jag också så skör och rädd efter mitt tidigare så destruktiva förhållande. Kanske var jag heller inte kär? Kanske var jag bara rädd för att vara ensam och sökte någon sorts bekräftelse? Jag trilskades med tusen känslor.
 
 
 
   Visst har du också svårt att andas, och visst är du lika rädd som jag?
   Det är så jobbigt bland dom andra, jag vill vara själv med dig ett litet tag.
 
Vinterdagar gick och låtarna blev fler - jag kunde liksom sitta och dö till de första raderna i Mattias Alkbergs låt Lys upp mig som en stjärna bara för att vad den sa var så på pricken rätt. Dagbokssida efter dagbokssida fylldes med ständiga funderingar om vad fan vill jag vad fan håller jag på med vad fan är detta och vi fortsatte att umgås som vänner, med våra vänner. Men så kom en natt, en även den en sömnlös men väldigt speciell sådan, då vi pratade om allting. Allt, allt, allt. Han förklarade allt han kände, kysste en rädd, liten, frustrerad Amanda för första gången och sa:

   "Det spelar ingen roll för mig om du kommer på att du inte vill, för mig är det lugnt bara jag får se dig".
 
Och nu har det gått sex månader sedan den natten. Sex månader, ett halvår, och jag har aldrig varit gladare över att jag släppte på mina regler och tillät någon riva mina skyhöga murar. Att jag tillät mig själv att känna, att vara kär och att vara med någon igen. Att fåniga saker som ett och ett halvt års åldersskillnad inte spelar någon som helst roll och att det är okej att må så sanslöst bra och vara lycklig, säker, och hel i ett förhållande. Och att jag ville, och vill. Håkans låt Aprilhimlen fortsätter såhär: 
 
   Men då slösar vi bort våra liv
 
och jag vill ingenting hellre än att slösa bort mitt liv med honom, med Filip."
 
 
 
 
Puss pårej, älskling.
 
 
 
Mer om honom, mig och oss:
Ett inlägg jag skrev på vår ettårsdag.
Ett inlägg jag skrev på vår tvåårsdag.
När allt var nytt.
Någon som är du.
Stora Filip-inlägget - med frågor och svar.
7 kommentarer

Tisdag, ovisshet och snart är det ju sommar. Ändå.

Tuesday
Tuesday
Tuesday
 
Tisdag och regn igen. Dricker smoothie, äter hårdbrödmackor, lyssnar på p3 dokumentär och tittar på teve utan att se. Har varit så trött idag. Nu ska jag ägna eftermiddagen åt att plugga. Skolan slutar nästa fredag, så det finns rätt mycket att göra nu. En sista uppgift ska skrivas, respons ska skickas in och en novell till skolans kommande antologi ska finputsas. Känns dock vemodigt att sluta skolan - har ett halvår verkligen gått? Känns som att det nyss var januari. 
 
Samtidigt som det är vår och fint och sånt just nu tycker jag att denna tid är lite jobbig. Jag har nämligen ingen aning om vad som händer, eller vart jag hamnar i höst. Om jag kommer in på skolan jag verkligen vill gå, om jag kommer flytta, eller om jag blir kvar. Vet att det är likadant för i stort sett alla som sökt skolor inför hösten, men hallå kan vi få veta snart???? Är lite trött på att gå runt i ovisshet hela himla tiden. Jag försöker vara lugn i det här med att inte veta, men det är svårt när varenda liten del av en vill ha kontroll över hela himla situationen (och hösten). Fast okej: först ska vi ha sommar. Måste komma ihåg det.
 
Hur ska ni spendera er sommar?
5 kommentarer

En fantastisk söndagkväll.

Sunday
 
Igår kväll smsade Evelina: "kan vi inte kvällssolshänga?". Sagt och gjort så var hon på cykel och jag på bräda, på väg in till stan. Och omg jag vet jag vet jag är tre fyra fem år efter alla andra med att susa runt på en bräda med hjul men herregud vad kul det är!!!!
 
 
Sunday
 
Vi åkte till Willys och köpte jordgubbar, choklad, godis och läsk och satte oss först på nedanför bryggeriet, med denna utsikt. Hanna, om du läser detta: Bergnäsbron saknar dig.
 
 
Sunday
 
Det här är livskvalité, sa vi och lyssnade på Vårens första dag med Laleh genom en sprakig mobilhögtalare.  
 
 
Sunday
 
I takt med att solen försvann ned för talltopparna fick vi förflytta oss, så då åkte vi vidare till Gültzauudden.
 
 
Sunday
 
Fast forfarande med utsikt mot Bergnäsbron.
 
 
Sunday
 
Njutet.
 
 
Sunday
 
Var så fint att flera andra samlats på stranden för att se solen gå ned.
 
 
Sunday
 
Fast det var ju inte så svårt att förstå varför. Alltså titta bara!!! Lule <3
 
 
Sunday
 
Ni vet ju hur mycket jag avskyr den norrbottniska vintern, med allt mörker inkluderat. Så fort det blir maj blir jag nyförälskad. Nu vill jag aldrig lämna denna stad. Allt är så fint och ljust. Nu har vi kommit till den korta, om än fantastiska tid på året då det aldrig blir mörkt. Visst, solen försvinner nedanför horisonten men bara för ett tag. Om en månad lyser solen dygnet runt. Då kan ni väl komma och hälsa på???? Vill bara visa alla hur magiskt det är.
 
 
Sunday
 
Solen gick ned vid 22:30 och när vi då begav oss från Gültzauudden ville Ewe testa longboarden. Först klev hon på med darriga fötter men efter en stund kunde hon inte sluta så då bestämde vi oss för att åka till Södra hamn. Där ligger nämligen en enorm himla betongplatta som är så mjuk och härlig att åka på.
 
 
Sunday
 
Alltså titta lyckan <3
 
 
Sunday
 
Swish.
 
 
Sunday
 
Så fint att kunna fota sent på kvällen utan särskilt höga iso-tal.
 
 
Sunday
 
Och säg hej till er nya coola kompis.
 
 
Sunday
 
Vid halv ett började vi röra oss mot Skurholmen igen, men tvingades stanna vid sjön pga denna vy.
 
 
Sunday
 
Allt var så fint. 
 
 
Sunday
 
Och jädrans vad jag gillar henne. 
 
 
Sunday
 
Vid ett-halv två for vi slutligen hem, med löftet om att fler söndagar måste spenderas precis såhär. Sedan somnade jag när solen gick upp igen.
10 kommentarer
Amanda Jonsson
RSS 2.0